Blandade känslor...
En match o en kväll med blandade känslor var detta. Nu snackar jag inte om själva matchen, för resultatet var väl trist. Men jag dör inte för att LHC förlorar liksom...
När man kom in så delades det ut roser till alla tjejer. Att få en blomma gör mig alltid lika lycklig, är väl inte så van vid det. Ett säkert sätt att charma Linda, ge henne en ros:)
Själva matchen kan de flesta läsa sig till nånstans så den tänker jag inte kommentera så mycket. Svängde hit o dit, o avslutades med en massa slagsmål. Alltid trevligt hehe... Jag har kommit på att jag har nån konstig förmåga att alltid hamna brevid nån supporter från andra laget. Ikväll hade jag på miin högra sida en lulesupporter. Bakom mig hade jag första perioden en man som skrek hela tiden, det var NEEEEJ när vi missa o så vidare. Andra perioden hade jag några unga killar som nog spelar hockey för de kunde en del. I sista var det några utbytesstundeter. Tjejen som de hade med sig hade nog aldrig varit på hockey, för hon tyckte så synd om alla spelare som råka bli lite tacklade o så vidare...
MItt humör var på topp när jag lämnade Cloetta Center o gick mot hockeybussen. När jag stod där men en massa andra (främst killar) o vänta på bussen så blev jag rädd. Stod brevid ett par killar med luleåtröjor o de kom några lhc fans o börja tracka dom. Då kom alla de där "de kommer bli bråk o jag vill inte vara kvar här"-känslor... Usch mådde verkligen illa! Som tur vad kom bussen så inget hände.... Men vad jag avskyr att känna dessa känslor. Min önskan nu är att jag bestämmer mig för att jobba en natt o klara de, min önskan nu är att jag inte kommer reagera mera än vad barnsliga folk är som ska bråka.. Så reagerar jag inte nu, nu blir jag rädd!
Ville inget mer än komma hem då... Som tur var så var himlen snäll o visa mig stjärnorna, dom lugnar mig alltid! Tack stjärnorna...
Du kommer lugna mig, jag vet de... ♥
När man kom in så delades det ut roser till alla tjejer. Att få en blomma gör mig alltid lika lycklig, är väl inte så van vid det. Ett säkert sätt att charma Linda, ge henne en ros:)
Själva matchen kan de flesta läsa sig till nånstans så den tänker jag inte kommentera så mycket. Svängde hit o dit, o avslutades med en massa slagsmål. Alltid trevligt hehe... Jag har kommit på att jag har nån konstig förmåga att alltid hamna brevid nån supporter från andra laget. Ikväll hade jag på miin högra sida en lulesupporter. Bakom mig hade jag första perioden en man som skrek hela tiden, det var NEEEEJ när vi missa o så vidare. Andra perioden hade jag några unga killar som nog spelar hockey för de kunde en del. I sista var det några utbytesstundeter. Tjejen som de hade med sig hade nog aldrig varit på hockey, för hon tyckte så synd om alla spelare som råka bli lite tacklade o så vidare...
MItt humör var på topp när jag lämnade Cloetta Center o gick mot hockeybussen. När jag stod där men en massa andra (främst killar) o vänta på bussen så blev jag rädd. Stod brevid ett par killar med luleåtröjor o de kom några lhc fans o börja tracka dom. Då kom alla de där "de kommer bli bråk o jag vill inte vara kvar här"-känslor... Usch mådde verkligen illa! Som tur vad kom bussen så inget hände.... Men vad jag avskyr att känna dessa känslor. Min önskan nu är att jag bestämmer mig för att jobba en natt o klara de, min önskan nu är att jag inte kommer reagera mera än vad barnsliga folk är som ska bråka.. Så reagerar jag inte nu, nu blir jag rädd!
Ville inget mer än komma hem då... Som tur var så var himlen snäll o visa mig stjärnorna, dom lugnar mig alltid! Tack stjärnorna...
Du kommer lugna mig, jag vet de... ♥
Kommentarer
Trackback